Äta efter säsong – fyll på med vitaminer och antioxidanter under sommarhalvåret

En sann miljövän äter inte bara miljömärkt eller lokalt, vi bör ju också äta efter säsong. Enligt vissa är det till och med den viktigaste biten i en hållbar kost! Utifrån min rigorösa och konstanta research så kan säsongsmaten dessutom vara mer hälsosam för kroppen, i alla fall så länge man bor på samma breddgrader som ens förfäder. D-vitamin hjälper till exempel till att spjälka socker, och eftersom d-vitaminet bildas när vi vistas i solsken så klarar kroppen bättre av att äta söta frukter under sommarhalvåret. Det lär även vara därför som nordiska frukter och bär generellt är mindre söta än exempelvis exotiska. Jämför äpplen med ananas liksom…

Jag tycker själv att jag blir mer sugen på lätt och ”fräsch” mat när det blir lite varmare ute, och det innebär ju ofta frukter, som är söta. När värmen försvinner på hösten vill jag in och värma mig med levande ljus och soppor. Det ligger ju något i det också, när säsongen förändras finns mer stabbig mat att tillgå – som rotfrukter och bönor.

Här är några tips på hur man kan tänka när det gäller att äta efter säsong!

- Under försommaren, fokusera på grönt och nyutsprunget. Sallat, färska örtkryddor och primörer passar jättebra!

- På sensommaren kan man i stället fokusera på mat som fungerar svalkande. Jag brukar själv gå runt och smaska på hela gurkor, särskilt om jag är ute på utflykt. Jag har hört folk undvika gurka för att ”den bara innehåller vatten”, men vi behöver ju vatten! Särskilt i varmt väder. Gurka innehåller dessutom så mycket mer näring än kranvatten (men kombinera gärna!). Annat som kan locka den här säsongen är jordgubbar (gärna de som man kan odla själv på balkongen), päron och plommon. Glöm inte örterna, koriander passar bra i flera texmex rätter ihop med majs.

- På hösten vill vi bli varma och mysiga, och det är bara att smacka in plåt efter plåt av ugnsrostade rotfrukter! Broccoli och blomkål kan ge en liten extra matig push. Även ingefära, inte direkt en lokal produkt men det står vi ut med, peppar och senap känns rätt till hösten.

- Under kalla vintern åker fokus ännu mer in mot värmande mat, och hela senhösten ökar i alla fall min aptit på rejäla kötträtter. En god fiskgryta med saffran serverad med aioli kan jag också stå ut med, minst sagt, men tänk på att blanda ut det animaliska proteinet med härliga rotfrukter och bönor när det passar! Vår vintersäsong är lång, så det finns massor av tid till att experimentera med värmande recept. Vitkål håller länge och passar bra även under vinterhalvåret, att blanda ut köttfärssåsen med eller i olika soppor. Som tillbehör i form av en sallad eller ångkokt med vitsås! Vitkål innehåller en hel del protein så den är guld över vintern. Passa också på att käka drivor av grönkål när den dyker upp, en rejäl vintersallat som passar bra att laga varmt.

Nu ser jag fram emot att få käka på en gurka snart!

På tåg genom USA

Och jag såg just en Snöhäger genom fönstret! Jösses vad fin den var! Strax utanför Chicago stog den och drällde vid ett våtområde.

Källa: Wikimedia (klicka)

Jag önskar ofta att vi kunde stiga av vart som helst och kunna kliva på igen och fortsätta resan när vi är liksom klara. Med samma tåg givetvis. Vi skulle förstås inte vara framme på västkusten förrän om två månader om jag fick bestämma, så man får väl vara tacksam för att  möjligheten inte finns. Än så länge känns det som ett bra beslut att inte bila genom alltihopa, dels för att det är drygt att köra så långt när man inte har kört på över ett halvår, men också därför att vi då hade legat på motorvägar hela vägen och missat alla naturreservat som vi kommer igenom. Rälsen är dragen väldigt fint, och går igenom flera mindre samhällen som är roligare att titta på än de större städernas fasader.

Jag hade velat säga att tåget ju är bättre för miljön också, men i USA kör man fortfarande med dieseltåg så det känns väl sådär… Att åka kollektivt är ju alltid bättre än att alla vi ska sitta i varsin bil förstås.

Läs med mig!

star magnolia

Våren har kommit till New York och magnoliorna doftar så fantastiskt!

 

Renen rival om malmrik mark från tidningen Arbetet, som alltid lyckas hitta kärnan i flera svåra frågor. Här i femte delen i serien om gruvindustrin – och de har lyckats prata med allt från arbetare till naturskyddsförening. Inklusive samer. Detta är det bästa jag har läst om gruvboomen på svenska hittills.

I Storbritannien hotas vårens blommande blåklocksskogar och det kommer bli allt svårare att uppleva för kommande generationer, varnade forskare för i The Guardian. Hoten är föroreningar, urbanisering av skogarna och en invasiv spansk blåklocka. Den spanska blåklockan har en blekare färg, doftar mindre och är inte lika bra på att täcka hela markytan som den inhemska blåklockan. Skogskommissionen i Storbritannien gör sitt bästa för att hindra trädgårdsrymlingen från Spanien genom att helt enkelt söka upp, och gräva upp dom ur marken en och en.

Förra året var det 50 år sedan Rachel Carson släppte boken Tyst Vår, och för alla som har läst den vet vi ju att inte så mycket har hänt. Jo, mycket har hänt, men det är skrämmande hur mycket man känner igen trots att det har gått så lång tid! Den brittiska journalisten och naturvårdaren Conor Mark Jameson har precis kommit ut med boken ”Silent Spring Revisited” och verkar ta upp tråden efter Carson. Den finns som e-bok på bibblan!

Landsbygdsministern kritiseras för bristande miljöhänsyn i sin egen skog rapporterade Miljöaktuellt (via SR). Kritiken kommer inte bara från blåslampan Naturskyddsföreningen, även den statliga överstemyndigheten Skogsstyrelsen är på Eskil Erlandsson som missköter sin miljöcertfierade skog. Han skyller på entreprenören.

 

hej bear mountain

Vi blev lovade en lagom varm dag, om än varmare än normalt i New York, med morgondimma som skulle lätta under dagen. Det gjorde den inte.

utsikt?

De annars så kala lövträdens stammar bäddades in i dimman, och inte ens popmusiken från parkens öppna skridskobana lite längre ner i sluttningen kunde störa vårt allt för korta besök i Bear Mountain.

rött löv

Bear Mountain, en del av nationalparken Harriman park en bra bit norr om Manhattan i delstaten New York, är ett populärt helgresmål för frilufsare i New York.

I parken finns flera olika leder att vandra på, bland annat en liten del (tre mil…) av den 35 mil långa vandringsled som går över Appalacherna. Lederna var till min glädje inte asfalterade, och flera stycken leder rakt upp på själva berget. Under vintertid finns längdskidleder, snöskoturer och en skridskobana. Den här vintern var för mild för både skidåkning och snöskor, så vi vandrade i stället längs med en av de längre lederna som skulle tagit oss en bra bit in i Harriman park om vi inte hade haft dåligt med tid och oro för sikten i dimman.

Vi hann även besöka ett litet zoo som tar hand om trafikskadade djur, och saknade ett barn att sätta upp på en räv i den fantastiskt vackra karusellen med inhemska djur som åkdon. Vissa av oss stog med näsan tryckt mot fönsterrutan till karusellbyggnaden tills vissa andra visade på dörren in… Att åka till Bear Mountain kan lätt bli ett smärre kalas.

dogwood bären

Varför berget kallas Bear Mountain vet man inte riktigt. En teori är att det levde många björnar där förr, och en annan teori menar att berget egentligen kallades ”bare” mountain (kalt berg) som skulle syfta på att toppen är kal. Att den här plätten mitt i Harriman park inte får heta som sin omgivning beror på att släkten Harriman skänkte sin mark till att bli park, och då passade staten på att skydda områden i närheten också. Bear Mountain är dock en av de mest tillgängliga parkerna, och den kommer få minst ett till besök av oss om inte annat till våren när kornellen blommar.

stam trappan till toppen

Själva Harriman park är så klart också ett populärt resmål, det tycker även mördaren Eugene som misstänks ha gömt sig under en tid i skogarna med sina gevär. En van överlevare och krigsveteran, tillika en man jag väldigt lite vill träffa. Only in America.

IMG_2106

Idag är all världens vattens dag! Grattis vatten!

Det mesta av världens vatten är inte drickbart. Till exempel så är ju havsvatten farligt att dricka, då saltet är så vätskedrivande att kroppen kan bli helt urlakad. Det är också svårt och dyrt att göra färskvatten av saltvatten. Tre procent av världens vatten är färskvatten, det mesta ligger lagrat i glaciärer. Bara en ynka procent av jordens totala mängd vatten är tillgängligt för oss att dricka, så det säger sig självt att vi måste vara rädd om det vi har. Särskilt i torra områden, som i och med klimatförändringarna riskerar att bli ännu torrare. Men att vara rädd om vattenflödena är minst lika viktigt i våtare områden som Sverige, som tidigare har varit rätt förskonat från översvämningar. Med rätt byggsätt och kunskap om marken, ihop med kunskaper om hur bra växter fungerar som buffert och ”svamp”, så kan vi klara oss bra mot intensiverare regnväder.

Nature Conservancy i USA, deras naturskyddsförening, firar med ett skitsnyggt infogram, som i mångt och mycket går att översätta till svenska förhållanden.

(Observera att de räknar majs som sötningsmedel, soft drinks är läsk. Det är rätt unikt, hur coca colan kan smaka så annorlunda och liksom… sämre, i dess egna hemland! Får man däremot tag på mexikansk coca cola så smakar den som vanligt. För deras majsodlingar är inte så subventionerade att de nästan tvingas att använda ett numera allt mer kontroversiellt sötningsmedel i stället för det, faktiskt, mer naturliga rörsockret. Eller betsocker.)

Läs mer om mina knep för lägre vattenförbrukning!

Köttfria veckan i Australien

what katie ate: jills veggie roll

what katie ate: klicka på bilden för att se receptet till jills veggie roll

Jag vet inte vilket som är bäst. Kanske kan det vara nyttigt att utmana sig med en hel vecka av vegetarisk kost för att tvinga sig till att hitta roliga och goda recept som man vet att man kan stå sig på? I långa loppet borde dock våra svenska vegetariska måndagar vara det bästa, en vecka om året eller kanske bara en enda gång i livet (huuu) skapar ju inga nya rutiner precis. En gång i veckan kan med rätt maträtter bli till varannan dag!

What Katie Ate är en sådan där matblogg som har foton som gör en både hungrig och mätt på en och samma gång, och man kan köpa hennes böcker även i Sverige. Men varför köpa när man kan läsa bloggen? I det senaste inlägget delar hon med sig av några vegetariska recept som ska inspirera oss till att våga vägra kött, och hon kommer uppdatera med ett nytt recept varje dag i vecka. Även om just det här receptet är lite för mycket mjölmat för min smak så ser det det så himlans gott ut att jag lätt skulle kunna äta typ fyra portioner bara jag själv. Lätt.

What Katie Ate

Vi kör en laddning länkar tycker jag!

Things I learned as a field biologist #294 – Anonyme Fältbiologen (inte som i svensk fältbiolog-ungdom) har alltid något spännande på gång i sin blogg! Den här gången får vi lära oss hur man hanterar en styngfluga som bott in sig i ens arm. Givetvis beskrivet med en entusiasm som bara en insektsintresserad kan frambringa. Jag vågar inte se filmen…

New York Biotopes - tyska studenten Lena Steinkuhler har gjort en snygg examensfilm.
- Abstrakta växter och varelser möter stadsmiljöer i New York som tvingar dem att omvandlas på grund av brist på utrymme, säger hon till The Guardian.
- De anpassar sig till omgivningen i metropolis.

Södermalmsbor rejoice – Surdegsbröd möglar skitdåligt! Michael Gaanzle och kollegorna på University of Alberta i USA har bevisat att surdegen ihop med mjölet vid fermenteringen skapar en starkt svamphämmande syra. Nu hoppas de att deras resultat ska minska mängden konserveringsmedel i köpebröd och därmed göra det mer smakrikt! Mmm. Brööööd.

Gryta med bönor och rödvin – en värmande och sjukt billig gryta för vegetarianen eller baconianen. I New York är det lätt att få tag på både ekologiskt och nitritfritt bacon så jag tänker nog i första hand prova varianten med bacon – blir det äckligt kan jag i alla fall knapra på mitt bacon! Men RÖDVIN liksom, kan det bli annat än gott? Återkommer med smakrapport efter att jag har lagat.

 

 

 

 

 

<3 Rävar!

DN gör landsbygden en björntjänst genom sitt ensidiga hyllande av gruvindustrin

DN är inne i någon slags hyllningsorgie av gruvindustrin, och en av alla frågor som de missar är långsiktig samhällsutveckling. Tills vidare, har Sveriges Radio hittat andra röster. Tänk att det i radio fortfarande verkar finnas tid och utrymme till, ja, fler röster!

Nils Harnesk: Gruvorna är Norrbottens förbannelse.

Nils har dessutom skrivit om ett framtida dystopiskt Norrbotten på sin blogg. Det är en röst av många som ifrågasätter gruvindustrin. Genom att lyssna på de kritiska rösterna skulle man kanske kunna hitta en modell där orterna får ännu mer tillbaka av allt de ger industrin, och kanske man till och med kan hitta mer hållbara lösningar än att tacka ja varje gång någon vill gräva i bakgården… Men det är ju bara vad jag tycker.

Darling Starling (eller, Men skit i bilen då vettja)

Efter en härlig kvällspromenad i Alexandria, i staten Virginia i USA, möttes vi av en kör starar som satt i en av almarna som kantade gatorna. Jag tycker om starar, de är så vackert klädda i som pärlor och paljetter. Det var en helt fantastisk syn, jag har aldrig förut sett så många starar på en och samma gång! Här satt de och sjöng i kör, allihop!

Starar hör inte till den amerikanska kontinenten fauna egentligen. De flyttades hit från Europa för att Shakespears trädgård i Central park skulle rymma alla fågelarter som nämns i hans verk. Det lät förmodligen väldigt fint och bra på 1800-talet då man inte visste vad som kan hända när man flyttar djur till nya områden. Stararna trivdes så bra att de nu finns över hela Nordamerika, och har ungefär lika gott rykte som Kanadagåsen har i Sverige. De tar över andra arters habitat och grupperna kan bli helt enorma i urbana områden.

Under tystnad åkte vi till närmaste biltvätt. Min svåger försökte liva upp stämningen i bilen med glada tillrop medan svägerskan satt i passagerarsätet och svor över starar i största allmänhet.

Stararna i USA koloniserar hela träd och sitter där ett tag och sjunger, samtidigt som de täcker parkerade bilar fullständigt med sina vita bajskluttar. I många amerikanska städer har man planterat träd längs med gatkanterna, där även bilar står parkerade…

Jag har aldrig sett så många starar samtidigt, och jag har heller aldrig sett så mycket fågelbajs på en så liten bil.

Blandning av träd ger mer i skogen

Ett annat produktionssätt i svenska skogar skulle enligt en artikel i Nature Communications ge mer bär, mer vilt, mer biomassa (alltså bland annat träd) och om jag får tillägga något själv – mer trivsel.

Den svenska produktionstraditionen som går ut på att återplantera en monokultur på kalhyggen har varit kritiserad under många år, och kritiken blir allt starkare i takt med att forskning täcker upp detaljer som ”miljömuppar” har haft på känn sedan länge.

Bland de många författarna av artikeln finns bland annat Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi på SLU, som leder det tvärvetenskapliga projektet ”Smart hänsyn”. Inom projektet studerar forskarna åtgärder som kan användas i skogsbruket för att öka den biologiska mångfalden. Projektet avslutas i år, så jag hoppas på fler spännande slutsatser om skogens ekologi.